torsdag 8 mars 2012

Det är så jävla kul!!


Du får sjunga som du vill. Du får låta som du gör. Du får vara med ändå. 120 ville vara med när Ulrika Swedén drog igång Sjung som du gör-kören.

Relaterat

Bildextra: Körsång

Kroppsövningar innan sången börjar. - Rulla axlarna, skaka händerna och massera tinningarna ända upp i hårfästet, säger Ulrika. - Vilket hårfäste? hörs från barytonbänken. Men Veinö Helgesson hittar rätt till slut.
”Songoro cosongo” sjung-gungar halva gänget.
”Sjung av hjärtat, sjung” klingar den andra halvan.
Ulrika slår av sången: ”Där satt han!”
Ute på skolgården snor en grinig vind omkring med snön. I kaféet håller skolelever tvärflöjtskonsert. Inne i Kulturskolans stora aula har Sjung som du gör-kören övning. Varje torsdag samlas de, omkring 120 människor, för att sjunga tillsammans.
Det har de gjort i ett par år nu, för även om det har kommit till nya medlemmar har de flesta varit med sen starten våren 2010. Visst finns här folk som sjungit i kör tidigare men även nybörjare vågar sig hit. Här finns inga krav på att man kan sjunga.
Åsa och Helen är två som vill testa. De är redan med i en kyrkokör men tycker att det här verkar kul. Och barnen har sjungit med Ulrika så henne känner de till.
Fler nya kommer in från kylan, ler lite blygt och slår sig ner i aulan. ­Sopraner för sig, altar för sig, och barytonstämman längst fram.
För Lennart Jansson, 70 år, är det förs­ta kören. Inte ens i skolan var han med i någon kör.
– Jag sjöng inte så gärna som skolpojke. Men jag blev ensam i livet och behövde träffa folk. En väninna till min fru tipsade mig om kören. Jag har varit med sen starten och ser fram emot övningarna.
– Det är ju inga höga krav här. Vi är så många så det hörs inte om det blir lite fel ibland.
Nej, Lennart och de andra männen får snarare ta i ordentligt för att höras. De är i klar minoritet, tio-tolv mot 110. Så alla karlarna håller sig till samma barytonstämma. Där finns körens äldsta sångare, Börje Swedén, 83 år, mer känd från Gävles revyscener som ”Snuffe”.
Motor, inspiratör och påhejare är ­Ulrika Swedén, musiklärare som i våras fick Gävle kommuns kulturpris. Från scenen för hon sången och sångarna framåt, not för not, rad för rad. Hon gungar till musiken, kommer av sig, skrattar och lever med. Sånt smittar, hon smittar. Efter en stund verkar blygheten borta, folk har kul tillsammans, och rösterna blir starkare och bär.
– Det är så många som fått höra att de inte kan sjunga, som blev kritiserade i skolan. Men rösten är ens egen, den får man aldrig kritisera, säger Ulrika före övningen. Det är värdefullt att få komma hit och vara med och sjunga precis som du är och att det räcker med att man vill.
Sjung som du gör-kören är inte först i sitt slag. Caroline af Ugglas blev känd för sin kör. Putte Nelsson från ”Så ska det låta” leder en i Stockholm. På tv går just nu dokumentären ”Den sjungande trappuppgången”.
– Men Jerker Leijon i Göteborg var först tror jag, berättar Ulrika som burit på idén ett bra tag innan hon fick klartecken till projektet att ta sig an vuxna också.
Hon gör egna arrangemang men tar också hjälp av andra med det. Och hon och kören har tillgång till bra musiker i de musiklärare som finns på Kulturskolan. Sverker Magnusson är en av dem, hans pianospel slår an tonen hela körövningen.
Musiken då, sångerna? Ja de är en i bästa mening salig blandning. ­Inte bara kubanskt mixat med Taube, Gärdebylåten får samsas med sydafrikanska rytmer. Lägg till ­Stevie Wonder, Värmlandsvisan, Sofia Karlsson och Grieg. Och så på toppen ett Di Leva-medley.
Alla kan inte läsa noter. Men stämmorna spelas in och läggs på en mejlsida så de kan träna hemma – om de vill.
Och här på övningen sjunger ­Ulrika före.
– Tänk att hon kan sjunga alla stämmor själv, säger Kerstin Norlin, sop­ran när hon inte är biträdande rektor i Stigslund.
Hon har också varit med från start och vågade sig hit efter att en gång blivit avskräckt från avancerad körsång i Edsbyn.
– Jag tänkte att nu, nu så! Och egentligen borde man få använda friskvårdspengen till sånt här.
Att man blir glad och pigg av att sjunga är inget nytt. Ulrika spär på: Med sång syresätter man blodet och man får ett riktigt hormonrace när endorfinerna strömmar runt, lovar hon.
Men det krävs jobb också, Di ­Levas sånger är inte alldeles enkla. ”För länge, länge sen” sjunger man om och om igen.
Och så Lasse Berghagens ”Sträck ut din hand” som får bli en Di ­Leva-låt efter att han sjöng den i ”Så mycket bättre”.
Mål finns också att sträva mot. Varje år (i alla fall två hittills) sjunger kören på nationaldagsfirandet i Boulognerskogen. I december när Anna-Lotta Larsson och Göran Fristorp gjorde sin julkonsert var kören med. Och det blev succé och fick utökas till två konserter i Gävle – som enda ort i landet!
– Kan vi inte sjunga i Globen också, förslog en körmedlem.
Ulrika skrattar när hon berättar det.
– Visst är det är underbart med en kör med så gott självförtroende.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar